Tillbaka på ruta ett.
Sorry för 0 uppdatering, men har varit väldigt ledsen de senaste dagarna.
Operationen jag gjorde för över fyra månader sedan misslyckades, tyvärr, och nu vet ingen någonting.
Smärta, det har jag, och smärta, det kan jag ta, men det är den ständiga ovissheten som gör mig galen.
Det är ett rent helvete, ett helvete som kickade igång redan för sju år sedan.
Mitt problem har alltid varit att min ena fot låser sig och liksom fastnar, och operationen gjordes för att problemet med låsningarna förhoppningsvis skulle försvinna. Men det var en ren chansning, för ingen visste vad problemet egentligen var.
Så nu när operationen inte gjorde någon nytta, är jag tillbaka på ruta 1.
Nya utredningar måste göras och jag känner mig ganska orkeslös.
Min fot samarbetar inte alls och ibland är den stor som en fotboll.
Den låser sig också och just nu får jag inte på mig min sko, så jag har gipsskon återigen.
Jag orkar inte mer, men ge upp, vad fan är det?
Smärta, det har jag, och smärta, det kan jag ta, men det är den ständiga ovissheten som gör mig galen.
Det är ett rent helvete, ett helvete som kickade igång redan för sju år sedan.
Mitt problem har alltid varit att min ena fot låser sig och liksom fastnar, och operationen gjordes för att problemet med låsningarna förhoppningsvis skulle försvinna. Men det var en ren chansning, för ingen visste vad problemet egentligen var.
Så nu när operationen inte gjorde någon nytta, är jag tillbaka på ruta 1.
Nya utredningar måste göras och jag känner mig ganska orkeslös.
Min fot samarbetar inte alls och ibland är den stor som en fotboll.
Den låser sig också och just nu får jag inte på mig min sko, så jag har gipsskon återigen.
Jag orkar inte mer, men ge upp, vad fan är det?
